Bland övriga grönköpingsborgare
finner vi profiler såsom hemmansägaren Fridolf Månsson. Denne frilansmeteorolog är hembygdsföreningens ordförande och, sedan 1978, verksam som relativt miljömedveten lantbrukare på hemgården i Brylunda. Han är, på lediga stunder, en dynamisk och framåtblickande ledare för det lokala hembygdsmuseets tillbakablickande verksamhet. Frun heter Elvira, Röda Kors-lotta och trestjärnig Blå stjärna.

Kent-Göran Pall, föreståndare på arbetsförmedlingen, är såvitt man vet ogift, men har eventuellt ett samboförhållande, oklart med vem. Sedan 1973 ansvarar han för arbetslösheten i Grönköping med omnejd. Hans speciella kompetens är EU-bidragsansökningar och projektplaneringsbudgetering. På fritiden är han tf ständig sekreterare i Republikanska Klubben i Knisslinge och en entusiastisk och ovanligt vaksam (!) långfärdsskridskoåkare.

Till kunskapssamhället hör möjligen den vid Läspeskolan anställda sociopsykologen Frida Pjälterud-Glad. Sedan 1982 behandlar hon stressad personal, tonåriga skolstrulare och betygshetsande ungdomar med alla till buds stående terapier. Bland kollegerna har hon gjort sig ett aktat namn genom sin dokumenterade sym- och empati för alla som har det svårt i vår datoriserade värld. Hon syns allt oftare i Veckobladets spalter, ett tecken i tiden så gott – eller ont – som något. Mera sällan omnämns skolmåltidshusmor Gull-Marie Ebberöd, sedan 1980 ansvarig för Läspeskolans varierande kosthåll. Mest känd är hon för sin populära bespisningsrätt ”Tarzans lianer med djungelsås” (Spaghetti med köttfärssås).

Mer eller mindre verksam i skolvärlden får väl också förskolepedagogen Britt-Inger Vilmgård sägas vara. Hon förestår sedan 1975 den Alternativa förskolan i Grönköping och är främst känd som introduktris av den barnmotiverade glass-och kokosbollspedagogiken.

Till sist bör i detta kapitel nämnas en del möjligen mindre betydande medborgare, som dock synts då och då i spalterna. Det finns inte så mycket att berätta om dem; de är dock små färgklickar i den grå massan av gemena män och kvinnor, som det kan heta i bladet. Här finner vi till exempel djurvårdaren i Djuriska Parken, Fingal Broms, Svea Borg, baderska på Varmbadhuset, lantmätaren Hilding Dahlquist och rådhusvaktmästaren August Ferm. Brandchefen Arvid Lundstedt, gift med Dolly, har inte på sistone haft många bränder att släcka, och inte heller brandkusken Folke Särnblad, gift med Beda, har ryckt ut särskilt ofta med häst, brandvagn och -spruta under 90-talet. Oscar ”Bus-Oscar” Bohlin, däremot, har närmast gått en ny vår till mötes, sedan kollektivtrafiken i grönköpingsregionen privatiserats å det allra grövsta. ”Bus-Oscar” är ju Grönköpings betrodde förare av såväl Hjo- som Skövdebusen (den moderna stavningen ”buss” har inte nått Grönköping ännu). Emellanåt handhar han också viss chartertrafik, i den mån busen är ledig. Karl-Edvard Strömblom, direktör för Grönköpings Kraft & Energi bör också kunna komma att synas flitigare i spalterna framöver, med tanke på att energidebatten inte visar några tecken på att avta. Bibliotekarien Lillemor Puntén får kanske finna sig i att bli privatiserad, medan fotografen Georg Pykman redan får anses vara så privat som överhuvudtaget är möjligt i en stad som Grönköping. Och när man nuförtiden talar om svineriförmannen Karl Rask, så är det nog i så fall i hans egenskap av fader till den relativt framgångsrike brottaren och svineriassistenten Frank Rask, båda verksamma hos Justus Brylén på Brylunda.


Hr busförare "Bus-Oscar" Bohlin med bus